Lektörsomdöme utfärdat 2026-10-30

Marmor, kvicksilver, dimma av Judith Schalansky

Tyska Schalanskys nya bok, i översättning av Linda Östergaard, utgår (som titeln gör gällande) från marmor, kvicksilver och dimma. Med start i en marmorkoloss följer hon tanken ut i otaliga associationsbanor. ”Det är inte första gången jag inbillar mig att hela världshistorien kan skildras med hjälp av ett enda objekt”, skriver hon. Det verkar gå att sätta snart sett allt i samband med den mjölkvita stenen; från Ovidius och Michelangelo till grisar, maskiner och allsköns myter. Likheterna mellan ett marmorblock och en marmortext visar sig därtill vara ganska många. Skrivandets och språkets villkor är ett återkommande tema. I andra delen liknar hon litteraturen vid ett kvicksilverhaltigt medium, eftersom den likt grundämnet aldrig går att avskaffa ur världen när den väl kommit in i den. Avslutningsvis skriver hon en fragmentarisk historieskrivning av den fördummande dimma som den artificiella intelligensen försätter mänskligheten i. Prosan är snirklig; ett vilt ”ogräsliknande växande vetande”, som det står i Östergaards gehörsmässiga översättning. Tempot är högt, referenserna smattrar och ibland är det svårt att hänga med – varför så bråttom? Tempot till trots, bildar bokens faser av fast, flytande och ånga en ”hjärnvindlande”, för att inte säga vidgande, världshistoria, i vackert formgivet fickformat, som dröjer sig kvar.