Lektörsomdöme utfärdat 2025-11-18

Vilket öde för en sökande stråle av Emilia Hasselquist Langefors

I Hasselquist Langefors (f. 1997) andra diktsamling, efter Jämte grönet (2025), möter vi gud gestaltad som portvakt, en älskare benämnd Kirurgen och strålen förkroppsligad i ett självkritiskt jag, sökandes vägar ut ur sig själv och världen. Språket är expressivt, högljutt – idiomatiska omkastningar blandas med neologismer (”UTANFÖRFÖRSTÅDD”) och rytmiska versaliseringar (”fuUuUuUUuuuktigt”). Följande rader kan tänkas beskriva poetens arbetsmetod: ”EN MOR (inte min) mässar : du föregår dina ordval / MIN MOR (ja, min) messar : är du på väg / Jag vill svara dem båda : / mina ord föregår mig, de är redan där, sluta tjata”. Orden först, tanken sen. Här måste man alltså ge sig hän och inte låta tolkningsarbetet hejda läsningen. Orden väller ut ur pennan innan poeten själv helt hunnit förstå, vilket skapar en både vild och materialistisk poesi, där ord blir kropp och vice versa. Således är också sexscenerna de starkaste. Det frenetiska språkarbetet; sökandet i det immanensfilosofiska och leken med typografin, för tankarna till poeten Johan Jönson. Langefors är en ordkonstnär vars språkliga intensitet gör att man efter läsningen känner sig smått omtumlad: Vad var det som hände? Kanske lyckades man ta sig ut ur sig själv (transcendera) och för en kort stund försvinna.