Lektörsomdöme utfärdat 2026-08-10

Vemodets fysik av Georgi Gospodinov

Gospodinovs Vemodets fysik i översättning av Hanna Sandborgh, sysslar, liksom hyllade Tidstillflykt, med minne och historia. Författaren är ”empat” – patologiskt medlidsam – som vid exempelvis en måltid är både ”det uppätna och det som äter”. Boken tar sig således fram genom ett montage av betraktelsevinklar. Det polyfona vi:et som utgångspunkt ger upphov till en prismatisk kartläggning av historien – som effektivt vrider och vänder, för att inte säga bänder, tiden ut i rummet och in i olika subjekt, verkliga som mytologiska, däribland minotauren. Återkommande kapitel som ”Sidokorridor” belyser romanformen som en byggnad, eller labyrint som han själv med viss inspiration från Borges har kallat det. ”En historia full av återvändsgränder, lösa trådar, blinda fläckar och uppenbara motsägelser.” Med sin dokumentärt essäistiska stil och svartvita bilder insprängda här och var liknar han W.G. Sebald, om än mindre högtravande – det är okonstlat, medryckande. Sandbergh överför med lätt hand Gospodinovs humor och välavvägda ironi till svenskan. Berättaren, eller rättare berättarna, kallar boken träffande för en tidskapsel; en låda i vilken allsköns historiciteter och perspektiv nedstoppats för framtiden. Så lyckas romanen med konststycket att kapsla in en på samma gång partikulär som kollektiv berättelse om tiden och det som befolkar den.