Lektörsomdöme utfärdat 2026-06-16

Sörja av David Wiberg

Komikern och författaren David Wiberg debuterade 2013 och har hyllats för sitt gehör för tonåringens belägenhet. Även Sörja excellerar i den unga människans tankevärld. Hélène, med ”den ansträngda stavningen”, ska plugga upp betygen på Lödderhults Högskola. Hennes mamma, ”mödernet”, är framliden. Kvar är den depraverade ”fadren” och systern Maria. På skolan blir Hélène blixtförälskad i konstläraren ”Kj!”. Men att han, ett äldre ”slemmo” som Maria skulle ha sagt, skulle vilja vara med henne vore väl otänkbart? Boken prickar nittiotalsandan med precision; någon kommer släpande på ett ”knippe nyinförskaffade offer”, folk pluggar media, lyssnar på Sinead O’Connor och papporna tuggar halstabletter. Wiberg besitter en osedvanlig kvickhet och språkkänsla. Huvudpersonens egensinniga tänkande och elokventa ordvrängande skapar en finkalibrerad humor. Fadren säger tex ”sedan” inte ”sen” poängteras det, ett kyrktorn är ”knubbigt” och någon beskrivs som en ”särimner”. Hélène själv har en ”eleden” inom sig, inte en eld, eftersom det ska passa med hennes namn. Det fria användandet av förstärkningar såsom stora bokstäver för namn och snedställda ord för emfas gör ironin mer ironisk och humorn mer humoristisk. Wibergs anmärkningsvärda formuleringslusta och snärta lätthet i språket gör läsningen oupphörligen intressant. En språkvärld man gärna stannar i.