Lektörsomdöme utfärdat 2026-03-04

Sällskap av Elisabeth Hjort

Hjort är författare och professor i litterär gestaltning. Romanen följer tre sällskap – en feministisk kvinnocirkel, en nunneordern och ett tabernakel för samhällets yttersta prekariat ”olycksbarnen”. En disparat samling sällskap kan tyckas, men de har en hel del gemensamt; förutom kvinnlig frigörelse, vederstyggliga uppväxtskildringar och kantrade liv, så också den underliggande viljan eller begäret att tillhöra. Triptykens olika delar och karaktärerna sammankopplas på sätt som är både oväntade och något dunkla. Genom språkets dubbel- eller låt säga trippeltydigheter skapas en känsla av suggererad verklighet, vilken delvis bottnar i ett intrikat perspektivskifte; smidigt och utan att man märker hur, muterar utkantsskrivandet till centrum. Här finns också en kritisk udd som, likt en svensk Handmaids Tail, effektivt blottlägger vår tids samhällsstrukturer: ”De asociala skulle stävjas, befolkningen skyddas och enstöringarna försvinna.” Det låter extremt men ligger inte långt ifrån ett diagnossamhälle som aborterar foster med kromosomavvikelser och ger barn adhd-medicin. Huvudkaraktärerna är ”ytterlighetspersonligheter”: Sara med autistiska drag, Barnadettan med eldsmärket i ansiktet och Lucia med okuvlig skolios. ”Dessa människor plågar läsaren med frågor som gläfser i huvudet nätterna igenom”, står det på ett ställe. Detsamma gäller romanen i sin helhet, vars sällsamma sällskap fortsätter att gläfsa i en långt efter sista sidan.