Lektörsomdöme utfärdat 2024-03-22

Samma mamma av Hanna Rajs

Hanna Rajs (f. 1991) debuterade med Om jag dör ung (2015) och har därefter gett ut fyra diktsamlingar. Samma, mamma är en elegi över en död mor. Diktjaget har själv fått en son och sorgen och saknaden ges nya dimensioner. Den inledande dikten vänder sig direkt till den döde, med omkvädet: ”om du är död är jag samma, mamma”. Just upprepningarna är typiska för Rajs poesi. I ”Dina”, bildar omtagningarna en melodisk sorgesång: ”föräldrar dina / rasande ruiner / dina sladdar och mobiler dina / kex och apelsiner / dina ögon övergivna / dina ljus släckta fria dina”. Rajs poesi är friktionsfri, intim och beroendeframkallande. Det rytmiska för tankarna till Inger Christensen; det är omöjligt att värja sig. Dikten ”Sonettkrans” försöker göra livet/dikten och döden begripliga, men avslutas: ”om allt detta visar sig va lönlöst / i slutändan så gör det väl detsamma / det viktiga jag ärvt av dig är ordlöst”. Orden må vara oförmögna att återge livet och döden, men raderna sätter fingret på det som utmärker poesin: den är som mest levande i det ordlösa; i rytmen som sätter tungan och kroppen i rörelse, och leder läsaren in i den virtuosa ljudvärld som utgör Rajs lyriska universum.