Lektörsomdöme utfärdat 2024-07-02

Nattljus av Maria Broberg

Broberg (f. 1977) debuterade 2020 med Bakvatten. Andra romanen Nattljus handlar om en sommar som överskuggar alla andra. Anna följer med sin mamma till en by i norra Sverige för att rensa ur morföräldrarnas dödsbo. Deras relation går hårt åt under mammans sorgearbete och Anna drar sig undan; sommarjobbar på serviceboendet, hänger med Levi. Snart träffar de de mystiskt vackra syskonen Sebastian och Sylvia som bor i läkarvillan en bit in i skogen. Tillsammans spenderar de sommardagarna i villaträdgården – dricker vin, röker, har sex och däremellan reciterar Sebastian franska författare och filosofer. Allt är mycket romantiskt, närmast sublimt; för under all denna dionysiska lättja vilar ett mörker. Det är minst sagt stämningsfullt, men alltför många beskrivningar är övertydligt och omständligt skrivna: ”Grottan, eftersom den låg i en källare, var mörk trots att det var ljust ute.” Många metaforer är krystade. Ett hus beskrivs som vaksamt och liknas vid en kvinna som ”närmar sig en dåligt upplyst viadukt sent en lördagskväll”. Beskrivningarna ges ett så överdådigt känsloregister att motsatserna tar ut varandra och, istället för att skapa en intressant dubbelhet, blir obegripliga. Bäst är skildringarna av trädgården och det suggestiva skogs- och djurlivet. Där känns författaren trygg och texten sann.