Lektörsomdöme utfärdat 2026-04-13

Den fördrivna tiden av Malte Persson

Persson (f. 1976) har gett ut en mängd hyllade diktsamlingar. Till Den fördrivna tiden har hans vän ”i nödrim och lust” nonsensprinsessan Isabella Nilsson skrivit förordet. Hon är även redaktör för boken bestående av ”en samling trams och tragik för läsare som tar strunt på allvar”. Här flödar det malteperssonska språksnillet i en gycklande språkexcess; versglädjen och det naiva kläs i kvicka rim och ljudlikheter. Fablerna med titlar som ”Bäverns hemmakvällar” och ”Ålen och tvålen” blandas med ordlekar som ”Melolens meloni”. Några dikter om gran och tall avslutas med ”En epilog om ekonomi till hela detta skogsparti” som handlar om hur furorna måste betala skogsbruket i natura och: ”Så slutar i ekonomi / och skogsbrukligt barbari / detta sorgliga barrskogsparti: / stammarna fälls och styckas / så att lyriken kan tryckas.” Persson lyckas på så vis med muntergökens stämma klämma in hela civilisationens sönderfall och skrivandets villkor på några rader. Allt detta nonsens har han hunnit med ”vid sidan av” sin i övrigt produktiva utgivning. Hans penna tycks outtömlig, levererar oupphörligen språkekvilibristiska dikter som bara skenbart är renons på allvarligt djup – det checkt nonsensfähiga är förstås ett sätt att uthärda det mörker som alltid ligger och lurar i bakgrunden.