Lektörsomdöme utfärdat 2025-07-22

Kyss och hejdå av Claire Louise Bennet

Den kritikerhyllade brittiske författaren Claire Louise Bennets (f. 1980) roman Kyss och hejdå (Big Kiss, Bye-Bye), i översättning av Helena Fagertun, är skriven på en essäistisk dagbokslik prosa som, liksom i den enastående föregångaren Damm, rör sig lätt mellan en tanke och nästa. Med utgångspunkt i olika kärleksförbindelser, där den till den äldre mannen Xavier är mest framträdande, skildras den skrivandes liv. Språket är vindlande, avigt och obändigt: vederbörandes särpräglade tänkande är smått oemotståndligt. Fagertuns översättning fångar dessutom Bennets lätthet och humor med exakthet. Texten tycks följa en känslornas struktur, där omtagningar och upprepningar är mer regel än undantag. Eller som hon själv beskriver känslor vid ett tillfälle: ”de löper amok och blir alldeles taggiga och hoptrasslade här och var.” Minnesfragment poppar upp, saxar sig in och ur varandra: ett intensivt kärleksmöte, en kort scen vid ett middagsbord, en laddad mejlkonversation. Relationen med Xavier återges ofta i en drastisk dialog som ger inblick i vem huvudpersonen är – eller kanske inte är: allt är mycket komplext, gång på gång osäkrar Bennet läsningen. Precis som minnen i allmänhet ter sig texten hoptrasslad och i all väsentlighet känslostyrd, utan att för den skull verka det minsta riktningslös. Det är sensationellt.