Lektörsomdöme utfärdat 2026-07-01

Klamra av Hanna Rajs Lara

Rajs Laras diktsamling Klamra uppehåller sig, liksom föregångaren Samma mamma, vid sorgearbetet efter en död mor. Med begreppet devekut (hebreiskans dveikut, "att klamra sig fast") som poetisk princip vävs en dubbelhetens sorgesång: diktjaget både vill och vill inte släppa taget. Samlingen öppnar med en nedräkning från 13. Siffrorna blir fasta punkter i en verklighet som hotar att rämna: ”jag ska säga siffrorna högt för / (ursäkta ordvitsen) siffror är tal / O CH tal är värld”. Laras fria vers bärs av en sällsamt säker rytmkänsla. Det vardagliga balanseras av en precision som gör att dikterna, storartat nog, känns lika självklara som ofrånkomliga. Diktens kärna kan tänkas formuleras här: ”du lärde mig att prata men Gud / fixerade bokstäverna vid min mun likt / 1 kedja mellan mig O CH Gud där / oavsett hur lång kedjan är (O CH den kan vara / fruktansvärt lång ibland) rör sig hela kedjan när / någon av ändarna skakas…” Dikten som en kedja, bestående av tecken som både fjättrar och förbinder en med Gud – eller vem helst man försöker klamra sig fast vid – i hopp om att någon gång lyckas hala tillbaka, eller åtminstone nå, den som håller i andra änden.