Lektörsomdöme utfärdat 2024-04-15

Hur var det i Söderköping av Ekdahl och Tidholm

Tidholm och Ekdahl är båda väletablerade poeter. I denna samling mailväxlar de medelst dikt, enligt vad Tidholm benämner yxskaftsmodellen; varje diktsvar ”byter nivå eller ämne, men [är] ändå ett svar.” Råmaterialet är vardagen och all den politik, mat, natur, djur, liv och död som sipprar genom den. Inledningsdikten ”Därför vill jag leva” är Tidholmskt distanserad – rolig, på samma gång gravallvarlig. Ekdahl svarar med en lovsång till syrsorna, maneterna och älgtjurarna i ”Samarbete”. Metoden sätter poeternas intellektuella rörlighet på prov, samtidigt som dikterna belyser varandra; ställda jämsides tydliggörs deras olikheter. Vid sidan av Tidholms oväntade vardagsgestaltningar och bildrika gåtor, såsom den flaxande mannen på garageuppfarten i ”Att flyga” (Yogar han? Vevar han efter hjälpen som aldrig kommer? Eller vill han rent av själv vara en fågel?), framstår Ekdahls strofer något slutna, snarast riktade in mot tankens abstraktioner. Som i ”Det möjliga”: ”nä / det går inte / omöjligt / en omöjlig möjlighet”. Varje dikt i samlingen är en dörr på glänt till sitt eget mikrokosmos. Det kan låta plottrigt, men det skapar snarast en tematisk lätthet som gör samlingen tillgänglig och inbjudande, för såväl novisen som den inbitne poesiläsaren. Ett vindlande poetiskt samtal, eller låt säga; en lyrisk yxskaftstango.