Lektörsomdöme utfärdat 2025-12-12

Först av allt är gästfriheten av Lina Ekdahl

Ekdahls (f. 1964) diktsamling behandlar det gemensamma: ”Det började med att du sa mitt. / Min mark. Mina kor. / Det började med dina kor./ Att du satte upp en gärdsgård.” För ägandeskapet (ett markområde, ett hus) förindustriellt eller ej, är förutsättningen för gästfriheten. Dikten ”Gräns” åberopar dekonstruktionens fader: ”Vi känner som vi gör / för en gräns / för en flagga / för en hage / vår nästa / Jacques / Jacques Derrida.” Sen bjuds middagsgäster in; igelkottar, rådjur, lysmaskar. Alla har de något gäst- eller ogästvänligt över sig. Hackspetten viktigpettrar sig, husmusen är tystlåten, piper till. Några, t.ex. silverfisken, var här långt före oss andra, men det blir snabbt tjatigt att tala om: ”några äter / andra lapar / det där jämnar ut sig”. Låt oss samäga, föreslår Buffeln. Samlingen avslutas ändock med dikten ”Taberas” där den dubbelmoraliska människan, utan att blinka, inmundigar sina middagsgäster. Ekdahl skriver roligt rullande som om orden faller direkt ur munnen; talspråkliga omtagningar förstärker spontaniteten. Prövande, öppet om vår tids ödesfrågor: vem som ger och vem som tar, vem som är gäst och vem som äger. Kort sagt fördelningen av resurser och plats – att samsas om en jord med planätera gränser.