Lektörsomdöme utfärdat 2024-12-12

Barnläkaren av Andrea del Fuego

Andrea del Fuegos (f. 1975) roman Barnläkaren utkom i Brasilien förra året, och har nu översatts till svenska av Irene Anderberg. Cecilia är barnläkare, men hon gillar inte barn. Till en början framträder en karaktär som påminner om Mersault, den empatilösa huvudpersonen i Camus Främlingen. Cecilia behandlar barnsjukdomar med högerhanden och bokar in ”läkar”-besök med sin älskare med vänsterhanden. Hon förfäktar den traditionella vården och vetenskapen och är starkt kritisk till vad hon kallar den ”kollektiva hypnosen” kring hemfödslar, doulor och annat ”barnläkarpjåsk”. När hon sedan förlöser sin älskares gravida fru, händer något egendomligt – barnet får så sakteligen Cecilias kallhamrade personlighet att mjukna. Översättningen är mestadels följsam, men på sina ställen något styltig: ”Explosionen på ljuset slutade med att automatiskt tända en låga som skulle blåsas ut” och ”Trafiken vid dörren hjälpte mig, jag kunde sitta i bilen mitt i röran med strategisk utsikt.” Dialoger har inga talstreck eller andra indikatorer, vilket ibland gör det svårt att förstå vem som säger vad. Läsarens längtan efter ett kryphål in i Cecilias innersta utgör bokens driv och dragningskraft. Det knapphändigt beskrivna känslolivet gör händelseutvecklingen spännande och oväntad. På det hela taget; en skicklig inramning av en människas svårfångade inre.