Lektörsomdöme utfärdat 2025-06-16

AN av Anna Hallberg

Hallberg (f. 1975) är poet och litteraturkritiker. Långdikten AN utspelar sig i öknen. Blicken är fäst vid en vibrerande vattenkub. Just seendet är centralt. Den våta fyrkanten ”skillrar”, ”vattras”, ”pulserar” – känns, men framför allt: syns, ser, blir sedd. Bilden av platsen, kuben med dess grårosa kuliss, upprepas likt ett mantra och framstår närmast övertydlig för ögat, ändock svårgripbar eftersom vattnet liksom allt levande ständigt ändrar form, förvandlas: ”grått i grått / snor gråt slem saliv / vätskande vägg / vad vill du mig”. Hur förstå livet och dess förgänglighet, frågar sig dikten – ”allt är lämnat, ska lämnas”. Hallberg skriver lakoniskt: med omsorgsfull exakthet är orden utplacerade i små kuber på de ökenvita sidorna. I kontrast till allvaret finns här lekfullheten i de sinnrika allitterationerna och den lyriska språkglädjen, men även vattnet självt ”gungar”, ”rutschar” och ”fnittrar”. Det är väl just pendlingen – dialektiken mellan döden och fnittret – som utgör livet. Och även om det är svårt att se och förstå sig på det, så lyckas dikten, genom att tillåta sig att dröja vid åsynen av det – ”stå och se” – också säga något verkligt sant om det.