Lektörsomdöme utfärdat 2026-09-18

Duck City av Lena Andersson

Det har gått 20 år sedan Anderssons Duck City gavs ut. Nyutgåvan är försedd med ett nyskrivet förord som understryker dess relevans i en tid då ”västerlandet svämmat över av tomma kalorier”. Duck Citys befolkning lider av fetma. President Pigg förklarar således krig mot fettet och låter en armé patrullera genom staden, med måttband, blodtrycksbälte och våg. John von Andersson å sin sida driver snabbmatskedjan JvA, vars affärsidé bygger på att fritera snart sett allt. Han föder befolkningen med skräpmat, samtidigt som han kapitaliserar på insulin. Själv går han på strikt diet och har en kropp av ”grekiska proportioner”. Brorsonen Kalle A, som arbetar i JvA-fabriken, är däremot alltför svag för läskeblask och frityrsås för att hålla underhudsfettet på en låg procentsats. Ankorna anspelar förstås på den (Mc)Donald-dynasti som styr vår egen snabbmatstillvaro, djupt indränkt i transfetter och socker. Via Disney-fingerade alias berör boken många av västvärldens tillkortakommanden: från njutningsindustrin och hälsohysterin, till kontrollsamhällets biverkningar och samhällets brist på bildning. Språket bär Anderssons pregnanta särprägel; sparsmakat, och just därför särskilt effektivt i en bok om överflöd. I ozempic-erans brinnande år 2026 känns boken om möjligt än mer aktuell. Det är samhällssatir mitt i prick. Kort sagt: när dystopi blir verklighet